Att spela en match, då du ligger tvåa i tabellen, och får känslan av att spela ett derby gör vem som helst glad. Denna känsla infann sig trots att slutställningen blev hela 13-2. (!)

En stor, bidragande, anledning till att vi trummade på hela matchen var att taktpinnen hölls på läktaren. Ingen av oss ville svika våra supportrar, trogna, nyfunna som tillfälliga. Taktpinnen hölls som sagt av läktaren och det var en underbar syn och jag hoppas att detta initiativ smittar av sig och blir till någonting permanent. Tack för en fantastisk inramning!

Kort om matchen. Det var riktigt roligt att se vackra spelsekvenser, härlig rörlighet och en grym open ice-tackling. Även roligt att se glädjen efter varje mål, vilket faktiskt är väldigt viktigt i längden. När det slutar vara roligt att göra mål, kommer du sluta att producera.

Min uppladdning idag var, för mig, unik. Jag blev uppringd och tillfrågad, av min käre mor, att assistera henne på hennes arbete. Det innebar att jag idag, under ett par härliga timmar, fick brottas, läsa saga och busa i mängder. Jag fick vara dagisfröken! Det är någonting jag kan rekommendera alla att testa på. De små liven har en livsglädje som smittar av sig, vare sig du vill eller ej. Du kommer skratta och le i mängder!

Crazy Ultras!