Jag åkte bil till Nyköping för att se matchen från läktaren, på grund av en skitskada jag ådrog mig i torsdags på träningen. Jag sa innan matchen att jag var beredd på att se hur pissdåligt vi spelade. Tidigare har jag alltid kännt, då jag ser oss spela från läktaren, att vi inte spelat bra. Jag blev bevisad helt fel. Vi spelade stundtals riktigt bra.

I vissa perioder kommer vi in lite i division2-spelet genom att slarva vid linjerna, byta uselt, ge bort pucken och många andra saker som vi behöver arbeta på. Men andra stunder fick jag höja på ögonbrynen och inse att vi spelade riktigt bra.

Vi hade en 2-3-ledning i slutet av matchen och det resultatet skulle vi hållt. Istället fick jag se, när Nyköping tog ut målvakten, att vi gav tillbaka pucken två tre gånger efter att vi erövrat den. Det resulterade till slut i en golfsving och baklängesmål.

I sudden var det klart spelövertag för Nyköping som gick för seger. När det sedan blev straffar visste jag till 100% att vi hade extrapoängen. Ibland har man den där känslan i kroppen av att ingenting kan gå fel. När Nille sedan ställde upp för att göra sitt tredje mål för kvällen, genom målvaktsklubba, stolpe in, så var det klart.

Mycket skönt med första segern. På onsdag går vi för första trean, på hemmaplan. Vi ses där!

Den spontana känslan i all besvikelse är att vi förlorade mot ett bra hockeylag. Ja, jag är medveten om att 'besvikelse' är själva känslan. Tyst. Arlanda spelade med fart och bra checking och de satte en väldig press på oss. Det vi gjorde bra matchen genom var att vi trampade på och hela tiden vågade anfalla. Det som fattades var att vi skulle gjort mål på de chanser vi hade.

Vi tar ständigt ett eller flera steg i rätt riktning. Vi har spelat två matcher och har noll poäng av sex möjliga. Spelmässigt närmar vi oss snabbt våran första poäng, tack vare att vi hela tiden utvecklas åt rätt håll.

Vi är ett lag nu. Snart är vi ett jävligt starkt lag.

Nynäs - Arlanda 1-3

Nynäs Hockey har inte spelat en division1-match på trettio (30) år. När det äntligen är dags är det en juniorjävel i form av Marcus Hellman som gör mål - dessutom hans första seniormål. Skandal! Skandal och grattis!

Annars innehöll matchen mycket av det en seriepremiär ska innehålla. Det var tacklingar, vackra mackor, många felpassningar och lagom med mål. Det som, än en gång märktes, var att misstag straffar sig i division ett. Det känns fantastiskt surt att vi gör felbeslut som leder till baklängesmål. Det känns som att om vi hade fått bort misstagen hade vi haft stor chans att vinna matchen. När man efter en match förlorat och tänker "De var jävligt bra, vi minimerade misstagen men de var helt enkelt ett nummer för stora.", då är det mer okej. När man istället tänker "Om vi fått bort de där jävla misstagen hade vi haft den här matchen", då känns det förjävligt.

Vi mötte ett bra lag, med bra fart, bra spel och bra pp. Då vill man inte ha 9 utvisningar.

Nog om det negativa.

Jag tycker att vi spelade bra. Jag tycker att vi kan spela ytterligare bättre. Vi var farliga många gånger och vi visade prov på att vi hör hemma i den här divisionen.

Nu är seriepremiären avklarad. Allt kan hända i en seriepremiär. Nu är det dags för resten. Resten kommer visa vad vi går för.

Så var herrarna från öst samlade och allting skulle magiskt lösa sig, genom att vi alla bara skulle slå på on-knappen. Nu var de ju här - så nu kunde vi börja spela hockey. Eller?

Vi såg tydligt idag att det är inte ett par magiska spelare som kommer lösa det här åt oss. Vi är många individer och vi måste gå samman till ett lag. Endast tillsammans kan vi lösa detta. Jag tvivlar inte på att vi kommer spela som ett lag och göra precis de uppoffringarna som krävs. Frågan är bara när vi ska göra det. Idag? Nej. På söndag? Kanske. I första serieomgången? I tionde serieomgången?

Det är mindre än nio dagar till nedsläpp.

Fram tills i lördags hade jag inte gjort något mål. Innan matchen fick jag en fin, ny, klubba av herr Fester. Den klubban jag bett om. Då blev det ett mål. Skönt. Inför söndagsmatchen bad jag Fester, efter matchuppvärmningen, att kapa den två cm. Då blev det ytterligare två mål. Med andra ord berodde avsaknaden av mål tidigare helt på utrustningen. Känns skönt att veta att det inte berodde på mig. Jag spelade ju trots allt med Jimmy Gustavssons gamla klubba innan.

I övrigt hämtade jag nyss Arturs Ozolins, den store, från Arlanda nyss. Därför är nu alla, från öst, samlade. Från och med i helgen börjar de spela matcher. Detta är viktigt, inte bara för vad de kan tillföra spelmässigt. Det är även mycket viktigt för att tvinga oss andra att höja oss spelmässigt.

Vissa stunder måste jag erkänna att jag uppfattat det som att en del spelare åkt och väntat på något och kanske tänkt "Äh, ryssarna kommer snart, då börjar det". Jag säger inte att det är fakta, utan att det känts så. Min egen insats har gått upp och ner, men i helgen gjorde jag mina två bästa matcher hittils. Jag hade många kvalificerade målchanser och hängde tre. Det är fler än vad jag hängde innan jul förra året.

Från matchen i lördags, mot Linköping, tycker jag att vi bör ha gjort många fler mål. De var inte dåliga, men vi var (läs: jag var) ineffektiva. Vi skulle ha vunnit matchen och avgjort tidigt.

För att kommentera matchen i söndags skulle jag kunna skriva: läs ovan. Jag avstår och säger att Nacka är ett bra lag, men det syntes att de gästade Telegrafen kvällen innan och säkert beställde in en och annan vrb (vodka redbull). Ett bra lag, som sagt, men en del tröttmössor hade de. Jag tror att vi tar minst fyra poäng mot de i serien. Detta förutsatt att de inte gör några stora förändringar.

Vissa säger nollning, jag säger inkilning. De som inkilades var Johan, Melvin, Max, Arild, Deniss, Jocke, Hellman och Kim. Välkomna till laget! Jag önskar att jag kunde avslöja lite om vad de gjorde, men självklart får jag inte göra det. Om ni hör er för är jag säker på att de flesta redan vet ändå, då det var en hel del publika framträdanden.

En helt klart lyckad inkilning som inte var allt för blöt, men ändå tillräckligt blöt. 

Sen blev det vinst till Huddinge som många väntat sig. De spelade med två femmor halva matchen och sedan bytte de in två nya femmor som spelade andra halvan av matchen. Så har jag uppfattat det, men jag kan ju ha fel.

Vi lyckades hålla vårat spel bra första halvan av matchen, men än sitter inte spelet i ryggmärgen och i takt med att vi blir tröttare gör vi fler avvikelser från spelet och därigenom bildas kaos och misstag uppstår.

Vi kommer jobba mycket på arbetet i egen zon framöver. Det är trots allt inte division 2 längre där vi, om motståndaren gjorde ett mål, gjorde vi två mål. Nu måste vi slita hårdare för att inte släppa in något mål alls, vilket vi självklart inte kommer kunna hålla alla matcher.

Nu är sex träningsmatcher avklarade, plus ytterligare två internmatcher. Det är alltså den första september och vi har spelat åtta matcher. Innan seriestart väntar ytterligare sju matcher och vi kommer då vara uppe i femton (15) spelade matcher. 

Med de många matcherna är det glädjande att höra att våra vänner från öst snart ansluter till truppen. De väntas nu komma på måndag och kommer alltså tidigast spela i matchen mot Bålsta, den 9e september.

Sedan sägs det vara ytterligare en spelare på ingång. Det ska bli intressant att se när han kommer! Speciellt eftersom det börjar bli rätt långt in på säsongen och jag tvivlar på att vi skulle ta hit ytterligare en spelare om det inte var en av god kvalité.