Framsteg är dagens ord. Efter de två, mycket givande, behandlingarna i kombination med värktabletter, zon-salva och oändliga rehabövningar är det äntligen mycket bättre. I morse var jag på is och körde i overall och nu, ikväll, var första träningen med full utrustning. Jag körde i och för sig med jeans-jacke-femman, men hela utrustningen var på.

In other news funderas det mycket kring om vi ska få besök av Vallentuna, Uppsala eller Sollentuna. Ärligt så spelar det ingen roll. Vi går in i kvalet, inte alls som favoriter, och vi kommer vara piskade att vinna majoriteten av matcherna oavsett motstånd. Det finns inget motstånd som är övermänsligt och våran största motståndare är vi själva. Det har varit extra tydligt senaste tiden där vi sett, tydligt, att då vi spelar på topp med gott humör vinner vi matcherna enkelt. Sedan kan det vara tvärtom och vi förlorar matcherna åt oss själva, snarare än att motståndarna vinner matcherna.

Jag räknar med att vara minst 99% till söndagens omgång och sedan är det upp till coacherna om jag spelar eller ej. Jag hoppas självklart på spel och jag ska göra allt i min makt för att så ska bli fallet. Träning i morgon bitti igen och då har jag hunnit med fyra ispass på 32 timmar. Sedan väntar välförtjänt vila.