Jag har inte genomgått en smekmånad, men jag kan tänka mig att den är som en kvalmånad. Än så länge kan jag informera om att det pirrat i kroppen konstant i en vecka. Tankarna upptas av hockey och filmer spelas upp konstant i huvudet hur du skjuter ett stenhård slagskott i krysset. Det är det avgörande målet, slutsignalen ljuder och du blir såklart matchhjälte.

Jag är inte den onda typen, men jag hoppas gott att Lidingö i natt drömmer mardrömmar om att göra Wannebergare (indianare) i slutsekunden. Gärna till mig.

Fridens liljor!