Nu har jag fått en helg av gnäll, ompyssling och omtanke så nu är det dags för is igen. Nackspärren har inte släppt helt och axelvärken är kvar även den. Men en ordentlig uppvärmning och sen småmysa i det svarta stället får räcka för idag. Frivändningarna får vänta till onsdag.

Ska jag tjata på och säga "Denna vecka är den viktigaste hittils", eller ska jag försöka förnya mig.

Jag hoppas att förlusten i fredags blir bra tändvätska. Vi bröt våran icke-förlust-rad efter elva raka matcher utan förlust. Vi tappade även en 'betryggande' ledning och vi visade oss själva att det krävs 60 minuter varje match. Detta höjer förhoppningsvis intensiteten och koncentrationen i allt vi gör. Allt från sömn, kost, uppvärmning, träning till match. Jag är säker på att fredagens händelse enbart kommer få positiva konsekvenser. Ibland behövs en väckarklocka.

Annars har jag nu, äntligen, fått upp tavlan av Petter Thoen. Min bror och hans käre fru tyckte tydligen att den passade mig. Jag kan nästan hålla med. En suddig bild ser ni förhoppningsvis här intill.

Jag har fått många frågor kring hur jag mår efter gårdagens kärvänliga möte med sargen.

Det som hände har jag inte hundra procent koll på, men jag vet att jag skulle ta pucken i sarghörnan och sedan föll jag till isen, handlöst och kunde inte röra mig. Jag såg allting som hände runt om kring och hörde Björkens försök att få kontakt med mig, men jag var tillfälligt borta. (mer än vanligt). 

När jag väl piggnade till fick jag order om att ligga kvar, så det såg säkert värre ut än det var. Ambulanspersonalen undersökte mig och gav mig klartecken att jag fick resa mig. 

Idag har jag en kraftig nackspärr, smärta i axlarna och slutresultatet i matchen försöker jag låta bli att tänka på. I övrigt är allt fint med mig och jag är snart tillbaka på isen!

Tack till er alla som visat er omtanke!

Med fem matcher återstår är det endast fem lag som slåss om de tre direktkvalificerande platserna (och så klart den fjärde play-off-platsen). Detta genom att titta på förra årets tabell i alltvåan. Idag möter vi ett av de, nämligen Värmdö. De är piskade för att dels komma ikapp oss i tabellen, men även för att hålla hungriga Sollentuna bakom sig.

Kvällens omgång är intressant. Omgångens möten är följande:

Vallentuna - Lidingö

Nynäshamn - Värmdö

Östervåla - Sollentuna

Åker - Hanviken

Norrtälje - Rimbo

Det är framförallt de tre första matcherna som är de intressanta. Kommer Sollentuna åter igen ta en klar seger mot Östervåla och därigenom hänga kvar i seriens slutspurt? Kommer Vallentuna spela på topp och hålla Lidingö fortsatt bakom oss? Det jag vet är att vi är ett mycket starkt hemmalag och med den fortsatt ökande publiksiffran kommer Värmdö få kriga för varje meter, för varje skott och de kommer få omöjligt att hålla oss borta från sitt mål.

Kvällens match blir den viktigaste matchen hittils och jag hoppas även på att det blir den roligaste. Vi ses ikväll!

Elva matcher i rad utan förlust. Ytterligare en poäng, borta, mot Sollentuna. Vi vann skottstatistiken överlägset och hade närmare ett skott i minuten. Det var det positiva.

Vi skänkte bort två mål och vi lyckades endast göra två mål framåt. Vi var inte tillräckligt på tå och hade inte tillräckligt med fart. Att vi har ett bra lag kan räcka, till seger, i många matcher  men idag räckte det inte utan vi hade behövt spela mycket bättre.

Kvällens tabbe fick jag stå för, då jag gick ut till matchen i träningströjan. Önskar att jag hade ett fotografi, då två lag har sina respektive matchtröjor på och jag glider ut i träningströja. Den får jag bjuda på.

Missa inte:

- Rösta fram årets MVP

- Hemmamatch på fredag mot Värmdö HC

Varje vecka, framöver, kommer vara den viktigaste hittils. Denna vecka är verkligen inget undantag. I kvällens match möter vi Sollentuna. Vi har då ett perfekt tillfälle att hänga av Sollentuna och lägga de sex poäng efter oss. Eller så faller vi och har de, och fler lag, tätt bakom.

Det gäller att vi är hundra procent i allt vi gör och att vi aldrig slappnar av. Vi måste ha en attityd som är på topp. Vi måste vara på tå, vara taggade, gärna lite nervösa och ha en intensiv, positiv, kommunikation.

Inför kvällens match har vi, om jag inte misstar mig, ingen förändring i uppställningen jämfört med fredagens match. Nu misstog jag mig säkert, men jag kan ändå citera våran egen Micke Carlsson, som inför fredagens match sa någonting i stil med:

"Det är lika bra att jag drar femmorna, eftersom det är många förändringar."

 - Följt av att han presenterade exakt samma femmor som dagen innan.

När vi ändå alla stirrar oss blinda på tabellen och räknar och har oss på hur illa det kan gå "om vi inte", så kan vi fortsätta med citerandet.

"Våga förlora - så vinner du"

Henrik Hill (?)

Så var det äntligen dags för lille Mollys ettårsdag. Tiden går fort och min lilla guddotter har hunnit bli hela ett år. Grattis på din ettårsdag! Mollys fader har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Det är Daniel 'Afro' Garpsäter och modern är Jeanette Garpsäter (vågar jag skriva med det efternamnet?).

Att spela en match, då du ligger tvåa i tabellen, och får känslan av att spela ett derby gör vem som helst glad. Denna känsla infann sig trots att slutställningen blev hela 13-2. (!)

En stor, bidragande, anledning till att vi trummade på hela matchen var att taktpinnen hölls på läktaren. Ingen av oss ville svika våra supportrar, trogna, nyfunna som tillfälliga. Taktpinnen hölls som sagt av läktaren och det var en underbar syn och jag hoppas att detta initiativ smittar av sig och blir till någonting permanent. Tack för en fantastisk inramning!

Kort om matchen. Det var riktigt roligt att se vackra spelsekvenser, härlig rörlighet och en grym open ice-tackling. Även roligt att se glädjen efter varje mål, vilket faktiskt är väldigt viktigt i längden. När det slutar vara roligt att göra mål, kommer du sluta att producera.

Min uppladdning idag var, för mig, unik. Jag blev uppringd och tillfrågad, av min käre mor, att assistera henne på hennes arbete. Det innebar att jag idag, under ett par härliga timmar, fick brottas, läsa saga och busa i mängder. Jag fick vara dagisfröken! Det är någonting jag kan rekommendera alla att testa på. De små liven har en livsglädje som smittar av sig, vare sig du vill eller ej. Du kommer skratta och le i mängder!

Crazy Ultras!

Jag vill skriva lite om våran egen, hitresta (importerade?) klack. Ända sedan detta samarbete med Lettlands förbund inleddes har vi importerat kompetenta hockeyspelare. Det är ingen nyhet för er. Det som ingått har varit divisions två bästa hejarklack, som årligen reser hit och ser ett par matcher.

Denna gång kom de hit under dagen, då det var dags att möta Lidingö. Denna resa hade de skramlat ihop tiotalet personer, försedda med en hel hockeytrunk full med utrustning. Det var bengaler, megafoner, tutor, mer tutor och givetvis - trummor.

Detta är ett högst uppskattat initiativ av våra Lettiska vänner och jag hoppas, och tror, att det är någonting som smittar av sig till den svenska publiken.

Våra lettiska vänner stannar för att se fredagens hemmamatch mot Rimbo. Jag räknar med att de är försedda med samma utrustning då, som de hade mot Lidingö. Ni som kommer till matchen på fredag. Glöm inte bort att sjunga upp innan ni kommer till hallen och var sedan inte blyga. Gå bort till Rambo, Viking  och company och heja fram oss till seger!

Tack till våra Lettiska vänner (Om någon av er råkar vara annat än Lettisk kan ni känna er träffad ändå).