Efter semester och tid från laget har vi nu alla (nästan) kommit igång med träningen och jag har nu haft träningsvärk i en månads tid.

Testveckan visade en del positiva saker och en del negativa. Dels är jag klenare i överkroppen än en höjdhoppare, men lyckligtvis har jag samma spänst som en höjdhoppare. Nu minns jag inte exakt, men jag tror det blev 3m i stillastående jämfotahopp, 14m i femhopp och 67cm i vertikalhopp. Lägg därtill ett personbästa på coopertestet där jag fick 11.17 Nu är det inte världens bästa tid, men tre veckor in på försäsongen och jag slår personbästa, det är helt okej.

Jag utelämnar överkroppsbiten va, vi kan väl hålla oss till det som ser bra ut. 

Annars så känns den gemensamma fysen bra. Jag missade tyvärr de två grispassen förra veckan pga jobb. Då ena träningen var över fick jag bara ett sms av Herr Carlsson som löd "Träningen är slut nu. Du missade nåt bra". Jag är förhoppningsvis med nästa gång!

Dags att återgå till att ha ont i kroppen.

Denna vecka har det hunnits med mycket i hockeyväg. Vi hade upptaktsmöte(?) i måndags där vi fick informationen att mer information kommer så fort det finns mer information att informera om. Med andra ord blev ingen av oss särskilt mycket klokare efter detta möte.

Dock hann jag och Alberts med en 58 minuters löprunda innan mötet. Enligt de skyltar vi följde bör vi ha sprungit 21km. 21km på 58 minuter kan jag säga är en omöjlighet att vi avverkade. Vi håller oss därför till att vi sprang, i lugnt tempo, i 58 minuter.

I tisdags var det en arbetsfri dag och därför inleddes dagen med ett fyspass på morgonen. Brandmannagång och djup brandmannagång i kombination med ruscher, mera ruscher och sidledslöpning i oändlighet. Kort sagt, halvjobbigt fyspass. Det var dock inte all träning som avverkades denna dag. När Big Al var färdig med dagens studier drog vi båda till gymmet och avverkade ett tufft bröst/tricepspass. Det är helt klart långt ifrån min starka gren, men spännislinnet var på så det var bara att köra.

Igår, onsdag, hanns det med ett lättare benpass på gymmet i form av x antal set frivändningar följt av ett par set utfall. Jag börjar känna att kroppen sakta men säkert förstår att det är träning som gäller. Den vill inte längre sitta still i en soffa, som jag gör i skrivande stund, utan den vill ut i spåret. Bra tecken.

Jo, en sak angående mötet i måndags. Det var ju faktiskt en spelare utifrån där på mötet. Dessutom fick vi siffror på ungefär hur många som ringt för att visa intresse om att komma till våran kära klubb. Glädjande att höra att jag spelar i en attraktiv klubb, i en attraktiv tillväxtkommun, vid Sveriges (och kanske världens) vackraste skärgård.

På återseende

Lördagen blev en riktig heldag. Sheriffen ringde och störde medan jag låg och drog mig i sängen, sedan bar det iväg till Lövhagen för att ta en promenad och en fika med Köhler, Elin och Sheriffen. Efter denna snabbpromenad och snabbfika väntade ett hårt benpass tillsammans med Alberts.

Det tog över en timme innan illamåendet från benpasset försvann och idag är det bra svårt att resa sig ur soffan. Sen kan man undra om det var ett klokt beslut att köra ben igår, eller inte. Detta på grund av att efter benpasset var det dags för ölprovning på Nynäsbryggeriet (Nynäshamns Ångbryggeri). Det var många goda öler i trevligt sällskap med hockeylaget. Bäst var nog Bedarö Bitter tillsammans med de tilltugg vi fick. 

Det var en mycket intressant ölprovning, där vi fick höra om historien om hur bryggeriet en gång i tiden skapades och hur de sedan bara växer och växer. Mycket glädjande att höra att det går bra för de!

Efter denna ölprovning blev det middag på Old Bell där det serverades janssons frestelse (rest från påsken?) och vi fick se en film från sista matchen, hemma mot Haninge (och lite av efterfesten). Det var en film som Erica Carlsson klippt ihop och den lyckades, i alla fall för mig, återuppväcka de känslorna jag då hade, som nu svalnat något. 

Trevlig kväll! Nu hoppas jag att det är slut på avslutningarna så vi alla kan börja träna tillsammans! 

Fridens

Nu är de två första gympassen avklarade. Det är en grym träningsvärk jag har nu efter ett benpass och ett bröst/tricepspass. Som väntat har jag blivit klart svagare med klart sämre muskelkondition. Det finns bara en lösning och det är att träna hårt och ofta.

Just nu är det en väldig tur att jag inte har något hår på huvudet, för träningsvärken i armarna och brösten gör det ytterst svårt att schamponera håret. Därtill är det tur att jag har en hiss där jag bor, så jag slipper gå i trappor med tanke på de stackars benen.

Benpasset bestod av en herrans massa frivändningar, följt av mängder av benböj. Tekniken i frivändningarna fanns kvar, men tyvärr inte det där klippet som behövs, men det kommer snart hoppas jag. Sedan fanns helt klart viljan kvar på benböjen, men jag låg och pumpade 65kg under personbästa, så där finns mer att ta av.

Gårdagens pass, där jag och Alberts gästades av Kriss Grundmanis, bestod av alldeles för många set bänkpress följt av ett par skräpövningar. Ishallens gym erbjuder tyvärr inte goda möjligheter att träna bröst och triceps. Det jag önskar är många olika hantlar och sedan är resten bonus.

Idag väntar antingen ett rygg/bicepspass eller löpning. Oavsett kommer det bli gräsligt!

Våren är här och träningssuget likaså. Jag och Alberts tog på oss löpdressarna, löpskorna och ett stycke träningsvilja och begav oss till lövhagen. 45 minuters löpning senare sprudlade endorfinerna och försäsongens första löppass var avklarat.

Att få springa första passet i strålande solsken ute på lövhagen gav helt klart en extra kick. Där ute på spåret skulle jag lätt kunna bo i sådant väder. Tempot vi höll var förresten förhållandevis lugnt. För mig blev det aerob träning och för Alberts blev det garanterat Anaerobt. Skönt att jag slår juniorjäveln i någonting.

Efter träningen och duschen begav jag mig till Hovet för att se AIK-ssk. Tyvärr blev det aldrig någon spännande tillställning. AIK var, tyvärr, det sämre laget och stolpträffarna var inte på deras sida denna dag. SSK till elitserien och AIK till allsvenskan. Detta innebär att vi endast är ett snäpp under AIK. Stort, litet, gigantiskt, minimalt spelar mindre roll - ett steg som ett steg.

Hockeyavslutningen blev lyckad. Mitt lag vann ju, vilket är huvudsaken. Det ger ju trots allt rätten till att skryta i ett års tid, tills nästa gång. Mindre bra att Erik vann även iår, vilket ger honom rätten att skryta i två års tid. Inte okej. Jag stod även en av matcherna som burväktare och efter matchen kom en del fram och sa "Bra match, Biffen" och de hade svårt att tro att det inte var Magnus Andersson som stod och vaknade buren, utan bara jag.

Annars var det 4 lag och nästan 3 femmor i vardera lag - suverän uppslutning. Bra uppstyrt, bra mat och riktigt roligt. Tack alla!

Det är en helt fantastiskt, obeskrivlig, känsla i hela kroppen. Första dygnet var känslan konstant, medan den numer kommer med täta mellanrum. Det blir glädjeskutt, sång och dans med täta intervaller för att känslan inte går att kontrollera. Helt underbart!

Jag är medveten om att jag, under kvalserien, varit dålig med uppdateringen av denna blogg. Det har helt enkelt varit kraftig skrivkramp för att exakt varje dag varit fylld av hockey och jag har då varit tvungen att koppla bort det då jag kommit hem. Tack för att ni ändå fortsätter läsa mina inlägg.

Jag visar här även en snutt från efterfesten. Tro inte att det enbart var under inspelningen av filmen som det var sång - sången var konstant och hördes in på morgonen. Se oss även omedelbart efter "hesa Fredrik" sagt sitt.

Min plan med denna blogg är inte att nu sluta skriva. Min tanke, i dagsläget, är att skriva om min och lagets väg till seriestarten av division 1. Åter igen, tack för stödet!

Det är spekulationstider. "Om vi bara". "Om de bara". Om vi vinner mot de, så är det klart. Om de förlorar mot de så är det klart. Det är lätt att drömma sig bort, att lukta lite på segerkänslorna, att fundera på vilka som spelar kvar nästa år. Det är lätt att tappa fokus. Än så länge är det en mycket lång resa kvar, trots att resan endast består av tre matcher till för våran del.

Det gäller alltså att hålla fokus, och just nu ligger fokus på Lidingö borta. Det är nästa match och nästa match är det enda som existerar. Innan jag lägger mitt fokus helt på det får jag lägga ett par ord på söndagens match.

Det var roligt att se så många besökare i Folkets Hall. Det var desto mindre roligt att Skå kom som ett slaget lag. Det var svårt att se att de hade någon tro till att hänga kvar i ettan. Visst började de bra, men det avmattades snabbt.

Nu är det matchen imorn som gäller och det blir en mycket viktig match, mot ett mycket bra hockeylag. Vi vet vad vi kan och vi ska bara plocka fram det och visa det i 60 minuter.